Lilla Fröken och snön

Det nya årets andra dag är snart till ända och lilla fröken Maya Piraya är nu på sitt andra halvår. På nyårsdagen blev hon sex månader gammal. Trots att hon fortfarande är en liten katt börjar hon bli stor. De senaste veckorna har hon vuxit en hel del och blivit tyngre.

Sedan dagen innan nyårsafton befinner vi oss i fjällen - så också Jack och Maya. I går fick Maya för första gången stifta bekantskap med snö på riktigt, inte bara det lilla på balkongen. Det märks att hon har norrländskt i stamtavlan. Vitt, kallt och djupt marktäcke bekom henne inte alls. Glatt plöjde hon fram med svansen i vädret trots att snön emellanåt nådde henne upp över magen. Det märks att hon har norrlänskt påbrå :-).

Lilla Fröken på kattens dag

I går var lilla fröken och jag tillsammans med flera andra i kattklubben och visade våra katter på Zoovaruhuset i Kungens kurva i och med att det var kattens dag. En liten övning inför kommande utställningar som var alldeles lagom. Förutom att de katter som vi hade med fanns för allmän beskådan (och klappning) var det också en liten propaganda utställning med fina priser. Döm om min förvåning när den lilla Maya Piraya vann flera klasser, hon blev bästa ungdjur, bäst i ras, BIS och framröstad som publikens favorit, mycket för att hon så villigt lät sig klappas och lekas med, fastän det fanns vissa som trodde att vi raggat ihop släkt och vänner ;-). Men det allra bästa var nog att hon verkade tycka att det var roligt med all uppmärksamhet.

Jag trodde att tjejen skulle vara trött när vi kom hem, men icke. Hon gick runt och inspekterade alla priser, pokaler och rosetter. Jack, som varit ensam hemma hela dagen lämnade henne ingen ro, han måste ju känna av alla nya lukter hon hade med sig hem och dessutom visa fysiskt vem det är som bestämmer än så länge.

Tyvärr hade jag inte kameran med så det blir inga bilder på lilla fröken i detta inlägg.

Lilla fröken på resande tass

Första resan upp till norra Dalarna gick bra. Det var också vår första resa med Maya så lite oroliga var vi allt - skulle hon tycka om att åka bil. Första milen var det lite pip och utbrytningsförsök men sedan lade hon sig tillrätta och sov.

Precis som Jack stortrivs hon här, lite större ytor att röra sig på och en trappa att springa upp och ner i. Premiär för promenad i sele har det också blivit och fyra månader gammal blev hon i går.

Första natten här fick hon också bekanta sig med en mus. Maken vaknade på morgonkvisten av att Jack och Maya lekte i hallen. Han gick upp och där var lilla fröken i full färd med att leka med musen - Jack satt bredvid och tittade så att allt gick rätt till.

Tänkte bjuda på lite bilder från gårdagens utevistelse. Det var inte lätt att få bra foton då det var en guttapärkaboll i kattformat som for fram bland lingonris och mossa. Att inspektera de otaliga sorkhålen överlät hon till Jack.

Lilla Fröken flyttar in 4

Tiden har gått fort, lilla fröken har nu bott här i tio dagar. Första veckan sov hon varje natt i våra sängar men nu har hon hittat sina egna platser att sova på. Jetsonfåtöljerna verkar vara som gjorda för katter att sova i, alla våra katter har gärna kurat ihop sig i dem.

Jack och lilla fröken har varit ensamma hemma ett par dagar då jag jobbat på kontoret. Det verkar ha gått bra. I dag när jag kom hem satt de tillsammans ovanpå kinaskåpet.

Lilla Fröken flyttar in - 3

I morse sa maken "vad härligt, hon går med mig till köket på morgonen precis om Billy alltid gjorde". Det är sant, mycket i hennes sätt påminner om hur Billy var. Han skulle alltid vara med där något hände - och lilla fröken verkar vara lika dan, nyfiken och busig. Han skulle också alltid slicka filmjölksskålen på morgonen.

Lilla Fröken flyttar in - 2

I måndags kväll flyttade hon äntligen in, Tigerögas Parnall Prawn. Lite läskigt var det allt att komma till ett nytt ställe, men bara lite och en kort stund. Det var ju den där stora svarta katten som sprang efter hela tiden och skulle lukta och bita i nacken. Men van som hon är med andra stora katter morrade hon och fräste åt honom. Snart var benen höga och svansen som en antenn på en radiobil, "var det inte värre än så här" verkade hon tänka. Efter någon timmes utforskande av den nya bostaden och lite lek somnade hon till slut i husses famn.

Husse som var lite orolig för hur Jack skulle bete sig mot lilla fröken sov på soffan första natten, vilket lilla fröken också gjorde.

Trots att det inte gått mer än tre dagar är det som om hon alltid bott här och alltid sovit mellan oss på natten. Lilla fröken gillar att vara nära och vill gärna ligga bredvid när någon sitter i soffan och så spinner hon.

Varje hem borde ha en kattunge någon gång (och så klart en vuxen katt så småningom, för tyvärr växer de ju de små liven). Så mycket glädje skänker de. Nyss fick jag mig ett riktigt gott skratt: Lilla fröken doppade först en tass i vattenskålen och slickade på den, en gång till, och en gång till. Snart stod hon med båda de vita tassarna i vattnet, lyfte en i taget, slickade på den och skakade sedan benet så att vattnet stänkte på Jack som satt bredvid och såg förskräckt ut.

Vi har bara ett bekymmer, men det kommer att lösa sig, vi vet inte vad vi skall kalla henne. Många namn dyker upp, men inget har riktigt passat ännu; Hjördis, Ida, Nova, Molly, Polly … nej, nej. Ett namn dök dock upp i mitt huvud i går – Alice, alternativt Allis med "is" som i barnboken. Det tilltalar mig, vad maken tycker har jag ingen aning om eftersom han ingenting säger.

Fortsättning följer …

Lilla Fröken flyttar in - 1

Snart kommer hon den underbara lilla kattfröken. Det är bara fyra dagar kvar. Förväntansfull glädje spirar i mig, (ja, i maken också fast han inte vill erkänna det riktigt). Trots att det inte är mer än två och ett halvt år sedan Jack flyttade hem till oss känns det som en evighet sedan vi hade en liten katt i huset. Annorlunda kommer det att bli, mer fart och bus och gos för enligt uppfödaren är hon en mysig tjej som även gillar att sova bredvid på kudden.

Säkert blir det ett par dagar då Jack är misstänksam mot den lilla - men jag är säker på att det går över och att de blir goda vänner. Vår förhoppning är att det skall bli en kull ungar efter de tu.

Nu gnäller Jack över att jag tagit mig friheten att skriva här; det är ju katternas blogg säger han. Men han får finna sig i att jag "kapar" bloggen emellanåt. Min ambition är nämligen att dokumentera "Lilla Frökens" första tid här.