I måndags kväll flyttade hon äntligen in, Tigerögas Parnall Prawn. Lite läskigt var det allt att komma till ett nytt ställe, men bara lite och en kort stund. Det var ju den där stora svarta katten som sprang efter hela tiden och skulle lukta och bita i nacken. Men van som hon är med andra stora katter morrade hon och fräste åt honom. Snart var benen höga och svansen som en antenn på en radiobil, "var det inte värre än så här" verkade hon tänka. Efter någon timmes utforskande av den nya bostaden och lite lek somnade hon till slut i husses famn.
Husse som var lite orolig för hur Jack skulle bete sig mot lilla fröken sov på soffan första natten, vilket lilla fröken också gjorde.
Trots att det inte gått mer än tre dagar är det som om hon alltid bott här och alltid sovit mellan oss på natten. Lilla fröken gillar att vara nära och vill gärna ligga bredvid när någon sitter i soffan och så spinner hon.
Varje hem borde ha en kattunge någon gång (och så klart en vuxen katt så småningom, för tyvärr växer de ju de små liven). Så mycket glädje skänker de. Nyss fick jag mig ett riktigt gott skratt: Lilla fröken doppade först en tass i vattenskålen och slickade på den, en gång till, och en gång till. Snart stod hon med båda de vita tassarna i vattnet, lyfte en i taget, slickade på den och skakade sedan benet så att vattnet stänkte på Jack som satt bredvid och såg förskräckt ut.
Vi har bara ett bekymmer, men det kommer att lösa sig, vi vet inte vad vi skall kalla henne. Många namn dyker upp, men inget har riktigt passat ännu; Hjördis, Ida, Nova, Molly, Polly … nej, nej. Ett namn dök dock upp i mitt huvud i går – Alice, alternativt Allis med "is" som i barnboken. Det tilltalar mig, vad maken tycker har jag ingen aning om eftersom han ingenting säger.
Fortsättning följer …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar